Uppehåll..

Ja ibland tappar man känslan för att skriva, lusten att berätta..

En vän valde att lämna oss här på jorden, valde att flyga fritt bland änglarna.. Även om jag inte kan stå bakom och förstå ditt beslut så får vi alla acceptera och försöka gå vidare..
Men du kommer alltid finnas med oss, Nalle!
Tack för allt, för att du varit en fin vän till min mamma och att du varit som en bror för Håkan.. Tack för att du fått mig att skratta hysteriskt, att du berätta massa galna upptåg du varit med på..
Jag tänker ta de där vinglaset en vacker dag, och tro mig! Jag ska tänka på dig, skåla med dig och be till högre makter att du har hittat de du sökte.. Vila i frid!

En kompis mamma sa häromdagen, Om jag skulle berätta för nån vad Viktoria och hennes familj varit med om, skulle dom inte tro mig...

Ibland undrar jag om hon har rätt.. När är de nog? När ska man bara få känna ren och skär lycka, längre än någon vecka? Märkligt nog så tror jag på den dagen, ja tror att den kommer! Jag väntar...

Jag ska tala om för Liten varje dag hur mycket jag älskar honom, precis som jag alltid fått höra.. Jag tror man klarar allt, med kärlek kommer man långt!


Kommentarer
Postat av: Mamii

Alldeles strax o nu ska vi känna lycka!

Att vi inte är där så att vi tar det beslut som min vän valde, då ska vi känna lycka!

Att vi är friska o att Liten kommer snart, det är lycka!

Att ha VbV till dotter, det är lycka!<3

2012-03-14 @ 23:02:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0